Hur kunde något så lantligt och simpelt som herdar intressera förnäma aristokrater, lärda akademiker och välmående borgare?
Herdeskildringen eller pastoralen är ett lika egendomligt som charmfullt fenomen i vår kulturs historia. Ännu vid slutet av 1700-talet hade man en levande föreställning om herdarnas liv i ett idylliskt Arkadien. Det blev ett omtyckt motiv i bildkonsten. Poeterna skrev kärleksvisor till Amaryllis och Chloe. Man mötte herdarna på teaterscenen och i slottsparkernas maskerader.
Pastoralen har ofta avfärdats som ett uttryck för överciviliserade människors verklighetsflykt. Så var det ibland. Men den kunde vara något djupare och rent av oroande. Herdarnas livsstil visade upp ett alternativ till samhällets dominerande manliga ideal: mot förnuftets herravälde och kulten av ära, makt och materiellt välstånd stod herdevärldens enkla och demokratiska liv i kärlekens och vänskapens tecken.